Insåg plötsligt att det är ett bra tag sedan jag uppdaterade här i lilla bloggen. Har inte den blekaste aning om vart tiden tagit vägen, men försvunnit har den gjort.
Har kommit in i en period som till stor del innehåller djupa tankar och funderingar om både det ena och det andra. Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? Vart är jag på väg?
Stora frågor som söker sitt svar, men jag har för tillfället inget svar att ge, inget annat än Jag vet att jag är på väg, men vart vet jag inte, inte just nu i alla fall.
Det mesta känns övermäktigt, men när jag lyckas stänga av känslan så får jag till det jag ska efter mycket om och men. Det tar en enorm energi, energi som jag hellre vill lägga på viktiga saker så som att umgås med M, Z, T och L*2, men den gör jag av med på det som måste göras klart just nu, ibland i går.
Jag vet att det kommer att lugna ner sig om ca en månad, men det är ju nu jag skulle behöva de där extra 24 timmarna, det är nu jag skulle behöva insupa glädjen av att bara kunna vara tillsammans med dem som betyder så oerhört mycket för mig och som ger mig energi.
Det är när detta kommer upp till ytan som känslan att allt är övermäktigt just nu gör sitt intåg på scenen, och allt stannar upp liksom i trans. Det är då jag av hela mitt väsen känner att min svartaste djupaste sida träder fram, det är då jag bara vill slå nån på käften eller supa mig full.
Men jag gör det inte, av den enkla anledningen att jag vet att det inte skulle hjälpa, inte på det sätt jag vill i alla fall.
Så jag fortsätter min inre kamp och hoppas att det snart släpper, det gör det, nångång men om hur lång tid?? Ingen aning men det kommer att släppa, jag vet, jag vet.......tror jag i alla fall.......kanske eller.......
