söndag 3 april 2011

Om jag inte var jag......

vem vore jag då? och om jag nu är jag, vem är jag?

fredag 1 april 2011

April, April

Nu har jag bott i huset precis ett år. Så nu är det dags att flytta vidare, sa upp huset igår. Så nu finns ingen återvändo ,det är bara och packa ner alla pryttlar. I "mitt" hus kommer det att flytta in en ny djurtokig individ, undrar just om det är nåt med huset.... Hjärnan arbetar för högtryck med att lista ut smarta lösningar och idéer om allt som jag ska göra på nya stället.....undrar vart det slutar. Den som lever får se.

måndag 28 mars 2011

GLÄDJE!!!!!!

Kroppen spritter, är alldeles varm inombords och har ett stort fånigt leende på läpparna plus att ögonen gnistrar. Äntligen kom beskedet vi väntat så länge på.......på torsdag, då kommer diamanterna hem. Det är ren och skär glädje...knoppen skenar, kroppen skenar och hjärnan fräser på i 190knyck, hur fasiken ska detta sluta....med en stor bamsekram så klart.

fredag 25 mars 2011

Vad vill jag?

Hur vet jag vad jag vill?egentligen?
Kroppen och knoppen är manisk, allt går på högvarv och mitt i kaoset är jag....var slutar det tro?!?

tisdag 8 mars 2011

Bägaren har runnit över.....the devil inside wanna come out

Jag har försökt, fan vet att jag har försökt, men det gick inte längre.
Det gick inte att trycka in mer skit i bägaren, hur jag än försökte.
The devil inside wanna come out, and out it came.......
Konsekvens blir det nog, men vet inte vad, det lär visa sig vad tiden lider.
Bägaren kan återigen fyllas med lite mera skit, men det finns en gräns, och gränsen är inte långt borta.
Måtte jag inte inte släppa ut the devil inside, alltför snart igen. Då vet jag inte vad som sker.
Försöker tänja på gränserna, men vet ej hur mycket det går, börjar bli svårt att hålla emot.
Måtte helvetet snart va passerat.
Jag hoppas, fan vad jag hoppas.

???

Jag skriker men ingen hör.
Jag tar i så lungorna värker, men ingen hör.
Det spelar ingen roll vad jag gör, för ingen hör.

Jag är viktigast säger de, men ingen hör när jag skriker
Ingen ser, ingen hör, allt går sin gilla gång, men jag är viktigast, för det säger de.

Hur kan jag vara viktigast? om ingen ser, ingen hör, vad som sker?
Om ögonen som tittar på mig inget ser, fast jag så tydligt jag kan ger dem mitt budskap.
Om öronen som lyssnar på mig inget hör, fast jag skriker ut min vånda.
Hur kan jag då vara viktigast?

Om de som säger sig värna om mig, inget ser, inget hör, hur ska de då värna om mig??

Allt som är viktigt har de tagit ifrån mig, allt som ger trygghet får jag inte vara nära.

Men jag är viktigast ,för de säger de.

Jag förstår inte, jag försöker men jag förstår inte.
Varför? Varför?

måndag 7 mars 2011

Ska det aldrig ta slut....

Ibland undrar jag vad det egentligen är som påverkar hur saker och ting blir. Det verkar ibland som om någon sitter någonstans och bara väntar på att ladda på med mer djävulskap, bara för att se hur långt det går att pressa en individ innan denne antingen bryter ihop fullständigt eller bestämmer sig för att nu är det F..N nog och börjar djävlas tillbaka.

Det har nog varit mina livs längsta två veckor, de veckor som precis passerat. Det har helt klart varit veckor av väldigt skiftande karaktär och med innehåll som jag ibland önskat jag kunnat stoppa ner i halsen på väl utvalda individer. Men natuturligtvis har jag inte gjort det, hur skulle det se ut? hur skulle resultatet ha sett ut?
Inte så som jag önskat ialla fall, så då får jag vackert bita ihop och försöka vara den kallt smart beräknande istället. För igen ska de få, det med råge. Men jag väljer mina strider, jag ska vinna dem jag ger mig in i .

Måtte det bara snart va slut på detta vansinne, annars kanske bägaren rinner över för tidigt och det vore nog katastrof om jag känner mig själv rätt.

torsdag 24 februari 2011

Det stora sveket har rullat in......

Ibland är det svårt att ha tilltro till människor, just nu är ett sånt tillfälle. Hur länge min misstro kommer att kvarstå vet bara den som är med framöver.

Att bli sviken är nog det jobbigaste en individ kan vara med om, när sveket dessutom kommer från de vi fått lära oss är till för att tillvara ta våra intressen ,då blir det än större, än djupare och mer obegripligt.

Jag hoppas att jag så småningom kan arbeta upp ett förtroende kapital igen, men just nu så verkar det ganska otroligt.

Ensamvarg är stark, ja, det är nog så.
I alla fall just nu, för vem kan du lita på, om du inte kan lita på dem som är till för att var och en skall få samma chans till korrekt bemötande, samma rätt till objektivt faktainsamlande.

Jag har försökt att vara ödmjuk, jag har försökt att ha tilltro till att var och en gör sitt bästa för att vara objektiv, att var och en försöker vara professionell, men nu går det inte längre.

Det stora sveket har rullat in, sveket som etsar sig in under skinnet, gräver sig djupt in i hjärnbarken ,sveket som förtär allt som är mig kärt.

Ensamvarg är stark, ensamvarg kan inte svikas för ensamvarg har ingen tilltro till de som står därutanför.

Ensamvarg är jag, sveket har rullat in, när skall det rulla ut?

söndag 20 februari 2011

Vad bra det är att ha en hjärna som fungerar annorlunda!!!

Förra veckan fick jag äntligen paketet från XXXhobby som tog mer än 14dgr att få fast de lovar leverans inom 5dgr.

Nåväl, sprättar upp paketet för att testa de nya diesen från Timpan, ridå direkt.... de funkar inte i min epic.

Vad gör man i en sån situation?? Använder hjärncellen så klart, efter lite mätande testande med diverse papper och kartong, står det klart att den perfekta lösningen på problemet är en av mina skärbrädor i plast. Men den hade alldeles fel storlek, så fram med sågen, rita å berätta å såga lite så var det kirrat.

Fram med Epic:en och testa, Bingo, det funkade. Så nu kan jag glatt använda mina nya mysiga dies från Timpan/Sissix.

Fan vad jag är glad åt min knasiga hjärna :)

Vad har du i ryggsäcken egentligen?

Vet du verkligen vad du har i din ryggsäck? Eller tror du bara att du vet?
Skillnaden kan bli enorm om man vet och inte bara tror.

Som märkes så har tankarna satt igång och snurra riktigt. Det blir så uppenbart vilken skillnad det gör när man vet vad som gjorts under ett barns uppväxt och sedan får bekräftelse på det man tidigare misstänkt.

Att veta att man varit del i att göra allt som går för att stödja en liten människa till att få så bra start på livet som möjligt och förhoppningsvis en bra fortsättning oxå ,det är stort.

Det är då jag verkligen förstår varför jag har det jobb jag har. Kan inte vara mer nöjd.

måndag 7 februari 2011

Du säger.....

Så där kan du inte göra - Fast jag precis gjort just det
Så där kan du inte säga - Fast det är precis vad jag sagt
Så där kan du inte låta - Fast det är precis så jag låter
Så där kan du inte tänka - Fast jag tänker precis så

Om du hela tiden säger att jag inte kan, fast jag redan gjort det du precis sa att jag inte kunde.
Hur tror du att jag ska få förtroende och tillit till din kunskap?

Jag begriper det inte - gör du?

söndag 6 februari 2011

Hat, Blod och Tårar

är titeln på den bok som för tillfället trollbinder mig.
Jag är lyckligt lottad att känna författaren personligen, en ung kvinna med en livserfarenhet som många dubbelt så gamla som henne inte har.

En livserfarenhet som de allra flesta är mycket glada att ej ha, men många är de personer som inte har något val. Det finns inombords, går ej att få stopp på, och omgivningen har väldigt svårt att förstå.

Att omgivningen inte förstår, är inte konstigt.

För hur ska du förstå något om du aldrig upplevt det, om du aldrig känt att ingen förstår, om du aldrig fått höra att du ska sluta göra dig till, du aldrig fått höra att det inte är någon idé att förklara för du begriper ändå inte.
Hur ska du då kunna förstå, vad det innebär att alltid inombords känna att du inte passar in, att du inte har ett existensiellt berättigande eftersom du ändå inte kan bidra med något, att alltid känna att du är tärande aldrig närande för någon, hur ska du förstå det??

Eller som hon så klokt skriver i en av sina dikter:

"om människor som inte förstår varandra
åtminstone förstår att de inte förstår varandra
då förstår de varandra bättre
än när de utan att förstå varandra
inte ens förstår att de inte förstår"

söndag 16 januari 2011

Nu har jag blivit vuxen eller nåt...

Som alltid är jag ute i god tid....ahum.....eller nåt

Den 16 januari är sista dagen för att göra sitt ITPval, så naturligtvis så väntar jag tills den 16 januari kl 12.00 innan jag gör det.

Sent ute?! Inte då det är ju faktiskt hela 12 timmar kvar.

Men som sagt, jag har gjort mina val och framtiden får väl utvisa om jag hade någon hjärncell eller inte i behåll.

Ditt & Mitt

Ibland händer det att jag tvivlar starkt på mina medmänniskor. Hur vissa resonerar och tänker, om de tänker över huvudtaget.

När jag såg följande text uppsatt på kylskåpet på jobbet, då började hjärncellen verkligen på att ifrågasätta vad fasiken som pågår.

Läs och begrunda:

En lektion i vad som är ditt och vad som är mitt.

DITT eller DINA grejor är sådant som du själv köpt, eller tagit med hemifrån och själv lagt in i kylskåpet.

MITT är sådant som kan finnas i kylskåpet, men som du inte lagt där, köpt eller tagit med.

Med vänliga hälsningar
MITT som du trodde var DITT

Denna lapp hänger nu på kylskåpet med anledning av att det försvinner både matlådor, och annat från kylen.

Är inte det märkligt speciellt med tanke på att allt som står i kylen har ägarens namn.
Jag fattar ingenting....

söndag 2 januari 2011

Hundrade inlägget och ett nästan alldeles nytt år

God kväll, eventuella läsare.

Sitter och varvar ner efter en intensiv arbetshelg, tillika nyårshelg.
Det är otroligt vad dessa storhelger ställer till det i sinnet hos många.
Lika otroligt är det att år efter år se att det är så många som borde ha förståelse för fenoment som inte alls kan förstå.

Det kommer att bli förändring i arbetet för min del, med start redan i morgon. Det känns spännande, skrämmande och helt otroligt att få det förtroendet. Det är under en begränsad period, på 8 veckor ungefär, men ändock en förändring.

Att någon litar fullständigt på att jag kommer att göra ett bra jobb, det är stort.
Att veta att någon gör bedömningen att jag har det som krävs är ännu större, men om det nu visar sig att det inte stämmer, vad händer då? Har jag bränt mina skepp för alltid då eller?

Egentligen begriper jag inte varför det stora tvivlet stormar in och gör sig påmind, det är ju bara att ta chansen i flykten och göra sitt bästa eller? Mer kan ju ingen göra, inte jag heller.

Äh, lika bra att bestämma sig för att köra så det ryker, skiter det sig ,så gör det. Då och först då är det dags att fundera på konsekvenserna.

God fortsättning på det nästan helt oslitna året och kör så det ryker med att göra det som är viktigt för just dig.