Blogcandy hos Inkido

Blogg candy hos Inkido
Man kan vinna vårens nyheter hos Inkido.Får hoppas på tur nu.

Efter jul kommer arbete

Vill börja med att skicka ett stort Tack!! till alla trevliga människor och djur som jag hade runt mig under julafton och juldag. Jag hade trevligt och myste stort, släppte allt vad jobbtankar heter och det händer inte speciellt ofta.

Trevliga promenader och god mat hjälpte ju oxå till att ordna stämning.
Julklappsutdelning med underbar tomte, vem kan säga nej till det? Inte jag i alla fall.

Ha nu en riktigt God fortsättning på det gamla snart utslitna året och ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2010, allihopa

Utmanad men inte uträknad...

Jag gick in på Ks blogg och fick utan förvarning en utmaning att hantera, skoj, skoj. Så här kommer vad som gäller och mina exilenta svar, nåja mina svar i alla fall.

Utmana 5 personer och berätta det för dem,samt för personen som utmanat dig.Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.Om personen som utmanade dig har ett namn sombörjar med samma bokstav som ditt,får du inte ge samma svar som han/hon gjort.Du får heller inte skriva samma svar 2 ggr.eller skriva ditt namn som svar(förutom fråga 1)

1. Vad heter du: Christina (efter vem eller vad vet jag inte)
2. Ett ord på 4 bokstäver: cell (inget för dem med "claustrofobi" dock)
3. Flicknamn: Cindy
4. Pojknamn: Curt
5. Yrke: Chaufför
6. Färg: Citrongul
7. Klädesplagg: Chinos (med risk för felstavning, de är brallorna jag är ute efter)
8. Mat: Chili con Carne (extra plus för mig, då jag använt bokstaven tre gånger :) i mitt svar)
9. Sak i badrummet: Citrustvål
10. Plats/Stad: Caymanöarna
11. En orsak att vara sen: Cermoniell parad (måste vara godkänt då det finns i uppslagsverk)
12. Något man skriker: Censur!!!! skriker massmedia ut så fort de inte får det de vill ha
13. Film: Cindirella eller hur de nu stavas
14. Något man dricker: Citronte
15. Band: Cue
16. Djur: Clumberspaniel
17. Gatunamn: Centralgatan
18. Bil: Citroen
19. Sång: Cést La Vie med Shania Twain
Jag utmanar…
Annika, Zara, Katarina, Laura och Lars

Jaha, det är det jag är.......

Var på affären idag, klädd i skinnjacka, kjol som var röd och svartrutig, svarta strumpbyxor och stövlar.
Går och kollar i frysdisken när jag hör en liten stämma - mamma, mamma en hunkare. Mamman hyssjar, barnet säger återigen men mamma det är en hunkare. Jag drar på smilbanden och vänder mig om, då utbrister barnet (en pojke i 4-5års åldern) - Nääääää, de e ingen hunkare, det är en kärring. Jag brister ut i världens garv, mamman blir pionröd och utbrister så säger man inte, grabben ser bara smått besviken ut.

Tänk vad lite som behövs för att man ska få sig ett gott skratt ändå.

Kolla in Brunkullans bloggcandy

Brunkullan har bloggcandy just nu, kolla in här http://brunkullan.blogg.se/2009/november/bloggcandy-och-utmaningar-i-hostrusket.html?_tmp=1d3aa3097310d9b3a36ef9c59842e7cca6c48298 vad mycket läckert de bjuder på.

Skatt/julklappskista á la mig

Tja, för att vara första försöket så blev den inte så pjåkig, måste nog testa och göra den i större modell!

Dagen jag aldrig skulle klivit upp 16/10-2009

Om jag i morse kl 05,20 vetat vad jag vet nu, hade jag nog legat kvar i sängen.
Det har varit en sån där dag man bara inte vill ha, i princip allt har gått åt fanders.

Jag har lyckats med följande på endast en dag:

• Slitit ut en hund - hunden halt
• Sabbat en hel långpanna med vad som skulle bli blåbärsrutor - det blev en kolhög
• Saboterat ett antal digitala kort - skulle flytta dem till extern källa och lat som jag var så kopierade jag inte utan flyttade direkt, men nåt va skit med USBminnet så inga kort blev flyttade dit utan hamnade nånstans ute i cyberrymden, fan vet var, hittar dem gör jag inte.
• Körde automatiska uppdateringar på stora datorn - resultat inget fungerar som det ska.

Jag har därför bestämt mig för att gå å dra nåt gammalt över mig, typ ett täcke eller nåt

En hjärna nån???

Har kommit in i en period av evigt tänkande, hjärnan vägrar att ta rast. Den mal oförtrutet på trots att jag förbannar den och ber den lägga av.

På dagarna gör det väl egentligen ingenting, men det blir tradigt när den inte lugnar ner sig när det är dags att sova, ligger mest och slumrar till vaknar upp kollar klockan, inser att det bara gått ca 30-40minuter sedan senast, lägger ner huvudet på kudden igen och slumrar igen, sen är det samma visa. Nu har det pågått i snart en vecka, hoppas det är över snart.
Jag känner mig konstant trött och seg, inte ens långpromenaderna med hundarna hjälper, och då är det inte skoj.

Nåja i morgon är en ny dag, hoppas bara natten blir en sovandes sådan och inte en slumrande.........

Tjejernas "nya" kompis

Morgon på Fraggelberget

Hej hopp, här går det livat till på morgnarna. I dag startade vi (jag, Ljus, Sippan och Healy) dagen men en uppfriskande älgjakt. Visst serru, inte en utan tre älgar fick vackert lägga benen på ryggen för lite morgonrusning.

Inget konstigt i det egentligen om det inte vore för att de stod mitt i bostadsområdet och knaprade på frukostäpplen.
Detta tyckte dock Ljuset som är vän av ordning inte gick för sig så hon skanderade hurtigt nu tar vi dem, och det tyckte ju Sippan och Healy var helt i sin ordning och gick till attack i samlad tropp.

De hade dock inte räknat med bångstyrig matte i andra änden av snöret, så de fick vackert nöja sig med lite skall och ett par tre meters sprint i koppel innan det tog stopp.

Uppfriskande med vovvar!!!

Två har plötsligt blivit tre

Tänk vad det går snabbt ibland.
Tidigare idag var jag i Södertälje och hjälpte Z med några saker. Sedan var det dags att hem och ut med småtöserna en sväng i skogen, för att därefter sätta sig i bilen och hämta stora tösen. Hon skulle iväg och träffa M för att få sin vaccination och bli grundligt genomgången för att förhoppningsvis bli godkänd för parning.

Det gick galant, allt var på topp och i papperen så står att läsa - En trevlig tik som mycket väl lämpar sig för att ha valpar. Bra kondition för åldern.

Så nu är det bara att hoppas på att hon släpper till när utvald kavaljer kommer på besök.

I eftermiddags så ringde M och berättade att H skulle åka hem och att C skulle hämta honom. Efter lite dividerande så kom C, M och jag överens om att jag lika gärna kunde knata upp och hämta H, så kunde han bo hos småtöserna ett tag.
Sagt och gjort, nu är han hämtad, installerad, innosad och ganska nöjd med att ligga på golvet bredvid sina två småtöser.

Ibland går det verkligen fort att få en hund till :)

Hemma

Igår var det dags att åka och hämta hem litet Ljus, oj vad skönt det var att äntligen få träffa fröken och stoppa ner näsan i hennes päls.
Det har varit en lång tid utan litet yrväder, men nu ska vi ta igen all tid, Sippan tyckte inte det va så skoj först, hon tyckte att det varit skönt å inte behöva dela med sig till syrran men jag sa att jag räcker till dem båda å då tittade hon lite surt på mig och gav mig en liten slick på hakan :) ,de är för goa de små.

Lika skoj och skönt att få hem Ljus, lika jobbigt var det att åka med stora killen till veterinären, men jag vet att det var rätt. Han hade sex anfall på söndagen och sedan har det snabbt gått utför under veckan, han kunde inte hålla blåsan riktigt och magen var i uselt skick så han såg ut som om han badat skitbad varje gång han uträttade sina behov. Det var så synd om honom, nu slipper han vara rädd och kan springa i full galopp med alla de andra i hundhimlen, det är han värd den store goe killen.

Bus har precis börjat löpa, så nu håller vi alla tummar och övrigt som går för att det faktiskt blir lite valpar, lagom till jul. Vilken tajming.... men nu är det sista försöket, blir det inget nu så är allt förbi. Jag hoppas allt går som det ska.

Den som lever får se.

Höst

Jag älskar hösten, alla de fina färgskiftningarna på trädens löv, den friska morgonluften. Det finns så mycket fint i naturen att titta på, förvånas över och bara känna lycka över att jag faktiskt får gå vart jag vill i skog och mark. Tänk vilken lyx vi har.

Vad kan väl vara viktigare än....

Att barnen med respektive har det bra
Att barnbarnen mår bra och har det bra
Att föräldrar, syskon med familjer har det bra

För när jag ser, hör, känner att mina nära och kära mår bra
då mår oxå jag bra

Låter kanske banalt men så är det.

Kram på er alla, ni är viktiga för mig, ni betyder allt!

Äh, va sjutton

här kommer mina misslyckade resultat av fotograferingen.
Första två bilderna är på mitt lilla spindelkort, översta utan blixt det andra med blixt.

Sen så har vi kort nummer två, ett kort som jag blev helnöjd med men det går inte å fota, fy bubblan va trist

Å så lilla skriv eller skissboken/blocket, ser ju inte heller klokt ut på kort men riktigt nöjd med den i verkligeheten.

Näää nu ........

Har suttit å fixat å trixat med en del av mina nya leksaker. Jag bara måste ju testa å se vad som går å göra, eller hur.

Fick till två väldigt enkla kort, men jag gillar dem skarpt. Plus ett litet block, blev inte så tokigt heller men har inte bestämt om det ska på nåt mer eller om det är klart....får ligga till sig en stund tror jag.

Så fick jag för mig å fota alstren, HA säger ja bara, det är stört omöjligt å få en vettig bild på dem. Antingen är de för ljusa eller så för mörka eller så bara en vit fläck......ghaaaaaaa vad arg jag blir.

I lektagen....

Haha, igår var jag och hämtade mina nya leksaker, å här är första testet. Det blev en anteckningsbok i storlek 14*11cm. Faktiskt ganska nöjd

Scorpan är död, länge leve scorpan, välkommen Winston

Idag 090909 dog Scorpan, nu ville han inte längre, jag startade och han rusade upp på 2500 motorvarv och det var det enda som gick att få, varken mer eller mindre. Det innebar att jag antingen körde 50 kilometer i timmen eller så använde jag bromsen och saktade ner till 30 där det var den hastighetsgränsen. Var ingen idé att försöka öka gasen, pellen var i botten.

Typiskt tänkte jag, i morgon ska jag köra till Strängnäs, därefter till Trosa på motorväg hur fan ska det gå? Desutom ska jag bo hos M å vara hundvakt och pendla till jobbet hela helgen, hahaha, det häringa blir najs eller nåt.

Problem existerar inte, bara möjligheter så sagt och gjort, dags att kolla vad som kan göras. Efter ett par timmars stök, knixande och trixande så står jag nu här och välkomnar Winston till familjen.
Han är yngre än Scorpan, han är större än scorpan men han drar mindre i bensin. Men han är lika mörkröd och fin i färgen som skorpan, räknar med att vi ska pola i alla fall minst tiotusen mil det bör räcka några år.

Så, det finns inga problem.......bara en massa möjligheter och gladast för det är nog jag.

Två års jubileum....eller va man nu ska kalla det

I söndags var det precis två år sean jag gjorde min njuroperation. Så någon tyckte väl det var dags att jag fick en ny utmaning, den kom med besked. Söndagmorgon kl är ca 03,00 jag vaknar å har ont i hela näsan, från pannan ända ut i nästippen, tänker lite lulligt att hur fan har jag sovit, försöker somna om men det går inte, kliver upp och är uppe en stund, tar en alvedon och efter en stund så avtar smärtan i näsan. Stapplar till sängen och lyckas somna om, vaknar med ett ryck 05,20 det dunkar å värker nåt fördjävligt i näsan och på höger sida om den, smärtan går ända ner i en tandspets och ända upp i pannan. Kliver upp, det snurrar till i skallen av all smärta, in i köket, slänger i mig två ipren och tänker att nu djävlar är nåt väldigt fel. Det går 45minuter , sitter å väntar frenetiskt att den djäkla smärtan må avta nån gång, måste ju ut med hundarna. Den avtar och jag går en skogsrunda med hundarna, de får frukost och sedan går jag in på toa, ser mig i spegeln men ser inte annorlunda ut bara ca fem gånger vitare i ansiktet, ögonen är rödsprängda och alldeles blanka, undrar om jag har feber, sen kommer jag på att jag proppat i mig ipren och inser att det inte är någon ide att kolla tempen. Hundarna har lagt sig tillrätta efter frukost, bestämmer mig för att krypa ner i sängen en stund, är så trött. Somnar vaknar tre timmar senare, nu är värken tillbaka med full styrka, tar tempen och inser att den är lite väl hög..38,9 hm, mer ipren sen en snabb koll var de har jour tandläkare i helgen, inser att det är på ett ställe jag blivit felbehandlad och bestämmer mig för att vänta till i morgon måndag, tur jag fyllt skåpet med värktabletter. Dagen går på nåt sätt, hundarna får sina prmenader, vi är ute ca 4 timmar totalt och jag är helt slut efter det, går upp en sväng på jobbet på kvällen för att få överlämnandet efter helgen, berättar läget för M och vi lägger en Bplan utifall att jag inte kan jobba på måndagen.

Måndag morgon, ringer frenetiskt till de tandläkare jag litar på, lyckas få en tid kl 10. Ut på långprommis med hundarna, kroppen fullproppad med ipren men ändå känns det som huvudet skall sprängas i en miljonbitar, undrar vad sjutton detta är, nånstans i bakhuvudet kommer tanken på att nu har kroppen brakat totalt, hur fan ska det nu bli? Skakar av mig olustkänslan, biter ihop och tänker att så djävligt kan det bara inte va, är nog jag som överreagerar av att det varit lite körigt en period.

Klockan 10.00 kliver jag in i tandläkarrummet, knappt fem minuter senare får jag domen, fulla skallen med var, varenda litet skrymsle där det finns plats är totalt fullsmetat med var från en inflammation i en tand. Enligt tandläkaren har den nog spridits under tre till fyra veckors tid .Sitter totalt tom i huvudet, medan tankarna försöker finna ut vad fan jag gjort som kan orsaka detta, då ploppar det till..jag blev ju skallad för fyra fem veckor sedan av en hund, mitt på munnen och en tand började blöda lött i tandköttskanten, men slutade fort och efter det så har jag inget känt, berättar detta å tandläkaren säger att där har vi kanske orsaken, roten till den tand jag pekar på är kluven och där har det blivit en stor varficka som sedan spridit sig åt alla håll den kunnat.

För att få stopp på inflammationen bestäms att jag ska dra ut tanden, får rejält med bedövning, men den tar inte, det är för inflammerat, så det blir antibiotika istället, plus smärtstillande plus bakteriedödande plus nåt annat skit som ska in i munnen och hjälpa till att häva det onda. Om en vecka ska ja tillbaka och ta nya prover, plus se om det går att ta bort den felande tanden.
Dt är en början, men sedan så återstår att se vad som går att fixa i munnen, risken finns att jag måste ut med alla tänderna, men det kan de inte se förräns jag gjort en skall röntgen som visar på densiteten av tandbenet och hur skadat det blivit av mediciner och varansamling, bara att bita ihop.

Det ordnar sig, på nåt sätt, men hur vet ingen idag. Tänker för mig själv...nåja, de finns de som råkar värre ut...life goes on....heaven in black, heaven in white, just nu så är det nog...heaven in black........för bilen dör en sakt död oxå.... ska det va så ska det va ordentligt...eller

Oktober, semestermånad, yeaha

Det har varit en ganska jobbig start efter min semester, så nu har jag bestämt att det är dags för mer semester. Har precis fått klartecken att jag kan vara ledig oktobermånad.
Exakt datum är inte spikat, ska kolla hur många dagar jag har kvar först, några dagar måste jag spara till eventuell valpning, men tror att jag ska kunna vara ledig i princip hela oktober och ändå ha ett par veckors semester att ta ut senare vid behov.

För att ha varit en person som inte sett vitsen med semester så måste jag erkänna att jag haft en hel massa detta år, det känns faktiskt riktigt skönt att va "normal". Kanske finns det hopp om kärringen ändå. Ett litet i alla fall.

Tänk om...

Såg rubriken på nättidningarna idag, det handlar om att det är rekordvinst på lotto i helgen, "bara" chans på 145 miljoner.... iof så är chansen tll vinst en på 336miljoner men drömmer är det nog många som gör.

Och det är ju just det rubriken handlar om, tänk om jag vann dessa miljoner, vad skulle jag göra då?

Jag vet vad jag skulle göra, och inte är det särskilt storstilat, så jag anses nog som en riktig tråkråtta. Men för mig personligen skulle det vara något oerhört att kunna förverkliga dessa ganska små alldagliga drömmar. Måste erkänna att det skulle va häftigt att veta att det fanns pengar på kontot om jag skulle få ett infall, men har även lärt mig att det går ganska bra ändå, bara man planerar.

Ja, ja, jag ska inte gå som katten kring het gröt, jag skulle göra följande:
* Betala av alla skulder
* köpa en bättre begagnad bil
* köpa några hektar mark och bygga en alldeles egen torparstuga precis så som jag vill ha den, med alldeles eget kennelannex.
*starta egen verksamhet, inom vad...det är en hemlis än så länge
* ge var och en som är betydelsefull för mig något riktigt personligt som varar över tid:)

Resten av pluringen skulle jag se till så den arbetar för mig på ett vettigt sätt.

Så sån tråkråtta är jag, och det trivs jag med:)

Bara en hake, för att vinna måste man spela och det gör inte jag!

Barnsligt skoj.....

Äntligen kände jag att jag hade en liten stund att sitta å titta på, kännapå å fundera över de fina papper som jag beställt från stellas, å vips så bara kom den där härliga bara måste testa feelingen.

Sagt och gjort snabbt som attan kom några tomma medicinburkar och ett tomt rör lakrizal fram, å se vad som bidde av detta. Jag hade skoj, vet att de ser barnsliga ut men det rör mig inte i ryggen, jag ska ha spindlar å fladdermöss i de mindre burkarna å den stora är redan till två tredjedelar fylld med mynt...

Ännu en helg utsliten

Tja, då har jag lyckats slita ut ännu en arbetshelg. Den har som alltid varit innehållsrik, jag har varit taxichaufför, flyttgubbe x2, hundinstruktör, kock, städtant, chef, terapeut, administratör och sopgubbe.

Inte alla som kan ståta med att ha så många yrken i ett och samma jobb.

Det har varit en sjuhelsikes intensiv helg och nu följer några dagar med intensivt personalarbete, det är planeringsdagar i dagarna två och då är det som omväxling en hel massa som måste diskuteras och komma till beslut om, undrar hur det kommer att gå. Ska dessutom hålla datakunskaps utbildning med personalen, undrar just om jag fixar det, den som lever får se.

När det gäller fritiden så har den varit rätt intensiv även den men nu tror jag att den kommer att bli lite lugnare....tron kan ju som ni säkert vet försätta berg så vi får väl se hur det går med ambitionerna.

Hej hopp så länge.

Det blir inte alltid som man tänkt...

Ibland är det bara så urk i kvadrat. Men som tur är så vet jagt ändå nånstans därinne att det kommer att ändra sig, bara jag låter tiden bida.
Men som sagt ibland blir det för mycket,och just nu är jag inne i en sådan period.
Det som är positivt och bra är att jag inte kan beskylla någon annan än mig själv för det hela, det är jag och ingen annan som tagit besluten och gjort valen som sedan gjort att jag sitter där jag sitter.

Har dock fattat följande beslut och tänker inte gå ifrån dem:

• Bilen håller på att krascha fullständigt - tänker inte lägga ner en krona till på den, kör tills den dör. Då är det skroten och jag är utan bil...tufft men så blir det
• Har fått störningsanmälan på mig, inte en utan två. Ena gången var jag inte hemma den andra hade jag besök av mor och far, vi röjde nåt fruktansvärt enligt anmälan. Så här rockar det fett - nåväl, tänker inte betala dessa störningsanmälningar, drar det ända upp i domstol om så behövs.
• Jag ska inte göra andras arbetsuppgifter även om jag känner att det är tredje part som blir lidande om jag inte gör det. - Blir tufft att hålla men får väl ta till superklister i nödfall.
• Jag ska inte tappa humöret för sånt som jag inte kan påverka. - Ännu en som kommer att behöva en del superlim för att jag ska kunna hålla den.

Nån som törs slå vad med mig om dessa saker.... skulle tro det blir lättförtjänta stålar i så fall, inte för mig men för den som törs ingå vad.

Jag har ju faktiskt gjort nåt...nåt litet

taskig kvalitet i vanlig ordning, måste skaffa en kamera som fungerar bättre.

men kul var det att fixa lite med det som låg i skräplådan, det blev ju faktiskt ett litet kort.

Semestern slut å inte gjorde jag de jag tänkt

Nu är semestern slut och vardagens lunk är igång igen, men inte blev det riktigt som jag hade räknat ut innan semestern.
Jag skulle fixa inne och ute, jag skulle läsa alla mina braiga böcker en gång till, jag skulle köra flera lass till tippen, jag skulle åka orrut mm. mm.

Vad gjorde jag då?
Tja, gick i skogen med hundar, tränade muskler på hundar, plockade blåbär och kantareller. Badade och trimmade hundar och däremellan gjorde jag inte ett skit.
Tänk att fyra veckor kan gå så fort när man inget gör. Fattar inte, måste hålla på och bli senil eller nåt, för inte kan det väl va meningen att man inget ska göra när man verkligen har tiden att göra allt det där man tänker under årets övriga dagar då tiden inte riktigt vill räcka till? Eller är ja ute och cyklar nu igen?....fast jag ingen cykel har.

Flicka eller Pojke..

Satt och lekte en stund i går kväll. Det blev två små enkla kort.

Ett vitt och rosa klänningskort, kanske till en liten tös....


Ett blått och vitt kort, passar kanske till en liten kille...

graffiti på hög nivå eller....

Satt och kollade på bilder och vad hittade jag väl då...om inte en liten söt Meya mitt uppe i att fixa graffiti med en liten dutt.....

Skogspromenad värd sin vikt i guld..

Var iväg och tog en 45minuters runda med brunetterna nu på kvällskvisten, gick den vanliga rundan och hade turen att hitta kantareller. Jag lämnade aldrig stigen utan plockade de jag hittade utefter den. Det blev dryga två liter, så nu ska det smaskas smörstekta kantareller...mums

Lugna gatan......

Igår kväll så åkte jag,Z och alla tre hundarna in till S-holmen, Ljuset ska bo i storstan ett tag. Så vi passade på att låta även de andra följa med och kollain storstan.

Naturligtvis så var det fröken Ljus som ledde operation kontroll av de nya jaktmarkerna, såväl inom som utomhus. Sippan följde snällt efter syrran och gjorde vad som förväntades av henne, stora killen såg mest förvirrad ut och aningens rädd att bli lämnad.

Det var trevligt i går kväll och allt gick bra, inget telefonsamtal ännu så jag utgår ifrån att L inte rivit hela lägenheten i alla fall :)

Men det märks en enorm skillnad på att ha endast S och stora killen här hemma, det är så lugnt och stilla hela tiden, det märks så väl att något vardagligt saknas. SAmtidigt så verkar både S och stora killen tycka det är ganska mysigt å ligga å softa utan att någon kommer och vill göra nåt skoj.

Wilma i mitt hjärta

Hittade en bild av Wilma och bestämde mig för att göra något med den. Det blev en liten vägghängd sak.


Ganska nöjd med den faktiskt.

Dark beauty

Visst är den fin min mörka lilja?! Den blommar så fint just nu, jag ångrar att jag inte köpte fler lökar men får försöka att föröka den via frö.

Veckan som gått

Det har varit en vecka med både stor glädje och smolk i bägaren. Men gläjeämnena väger lite tyngre känns det som så veckan får ändå godkänt.

Smolket är att jag inte verkar lyckas med min ambition att få till muskulaturen på stora killen. Vi ska till veterinären den 11e, får höra vad de säger då.

Mera smolk är att bilen nu verkar ha bestämt sig för att snart ge upp alldeles, jag har tagit beslutet att inte lägga ner mer pengar på den, så när växellådan ger upp står jag utan bil. Surt, men inget att göra nåt åt. Känner inte att det är försvarbart att kosta på en växellåda på den gamla skorven, så jag får ta konsekvensen av det beslutet.

Så till glädjeämnena, Zs mage bara växer och frodas, inte så länge kvar nu :), jag har småtjejerna hemma och de är glada över att vara hemma. De sprider sin livsglädje omkring sig i stora lass så ingen kan vara nere i deras närhet, och stora killen är lycklig över att få ha så söta tjejer i sin flock. Han har blivit helbetuttad i Sippan, han vet inte hur han ska göra sig så söt och go så att hon låter honom ligga nära nära å snusa på hennes öra.
Sen så har jag haft besök av minstaste syster, å vad skoj det var. Vi hade riktigt mysigt i pysselbutikerna, synd bara att det stökade till sig så jag var tvungen att vika tid för andra saker oxå, hoppas att det är lugnare nästa gång, för visst blir det väl fler gånger??

Idag tar jag med mig alla vovvar i bilen och åker på prommisrunda, vi ska besöka Z med co och vandra i skogen. Det ska bli skoj, blir nog en bra avslutning på veckan ska ni se.

Ett kort ......

Ett litet livstecken, eller nåt. Jag har haft en liten släng av skaparbacillen, och det här blev resultatet.

Semester ska man ha det, oxå?

Nu har jag äntligen bestämt mig, jag ska bli svensson och ha semester. Alltså, semester mer än tre till fyra dagar.
Jag har slagit till md fyra veckor, så V28 börjar semestern och V31 sön slutar den. Vad jag ska göra?? Ingen aning, så långt har jag inte funderat, men misstänker att jag kommer att få besök av ett gäng myror i brallorna om jag inte lägger en plan. Så det får väl bli första prioritet, att fixa en "att göra" lista.

godis e gott......

Fick en påse godis av lillaste syster, å här är ett smakprov på vad det blivit hittills. Tyvärr taskig kvalitet men ska försöka bättra på den senare.

Övermäktigt eller inte........

Insåg plötsligt att det är ett bra tag sedan jag uppdaterade här i lilla bloggen. Har inte den blekaste aning om vart tiden tagit vägen, men försvunnit har den gjort.

Har kommit in i en period som till stor del innehåller djupa tankar och funderingar om både det ena och det andra. Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? Vart är jag på väg?
Stora frågor som söker sitt svar, men jag har för tillfället inget svar att ge, inget annat än Jag vet att jag är på väg, men vart vet jag inte, inte just nu i alla fall.

Det mesta känns övermäktigt, men när jag lyckas stänga av känslan så får jag till det jag ska efter mycket om och men. Det tar en enorm energi, energi som jag hellre vill lägga på viktiga saker så som att umgås med M, Z, T och L*2, men den gör jag av med på det som måste göras klart just nu, ibland i går.

Jag vet att det kommer att lugna ner sig om ca en månad, men det är ju nu jag skulle behöva de där extra 24 timmarna, det är nu jag skulle behöva insupa glädjen av att bara kunna vara tillsammans med dem som betyder så oerhört mycket för mig och som ger mig energi.

Det är när detta kommer upp till ytan som känslan att allt är övermäktigt just nu gör sitt intåg på scenen, och allt stannar upp liksom i trans. Det är då jag av hela mitt väsen känner att min svartaste djupaste sida träder fram, det är då jag bara vill slå nån på käften eller supa mig full.
Men jag gör det inte, av den enkla anledningen att jag vet att det inte skulle hjälpa, inte på det sätt jag vill i alla fall.

Så jag fortsätter min inre kamp och hoppas att det snart släpper, det gör det, nångång men om hur lång tid?? Ingen aning men det kommer att släppa, jag vet, jag vet.......tror jag i alla fall.......kanske eller.......

Heaven i black, heaven in white, allt i samma vecka

Det har varit en tung vecka minst sagt.
Först Bus som spetsade sig på en tjock gren, men som hade millimetrarna på sin sida och överlevde. Dessutom så har hon vidunderligt gott läkekött och har klarat sig från komplikationer så här långt. Dränagen skulle bytas idag, men det visade sig att hon läker så fort att de kunde tas bort. Dock har hon sex hål rakt in i kroppen som ska spolas två gånger om dagen i minst fjorton dagar till. Medicinen skall tas lika länge så det är lite jobb kvar innan fröken är på banan igen.

Glädjen över att Bus klarade sig är större än sorgen över att det inte blir några valpar efter henne denna gång heller. Men visst svider det i själen, ville ju så gärna ha en liten tik efter henne. Jag brukar säga att allt har en mening, men jag har svårt att se vad meningen med detta är, det måste jag erkänna.

Drömtorpet är till salu, tyvärr inget jag kan lägga vantarna på. Känns faktiskt riktigt tråkigt, det är bara så Tina. Jag fastnade för det den första gången jag såg det för snart fyra år sedan, det skrek visst är jag allt du drömt om?!?! Och ja, det är det och mer därtill, men , men , man får inte alltid som man vill.

Men det som känns tyngst just nu är att Nookin har vandrat in i hundhimlen. Skönt för honom men ack så tråkigt för Z. Jag sörjer verkligen med henne, han blev bara dryga året men hade redan fått vara med om så mycket jobbiga saker. Den nya medicinen gjorde ingen verkan, han blev bara sämre och det gick fort på slutet. Men nu kan han springa ikapp med de andra vovvarna och slippa sina anfall och sina kramper. Han behöver inte vara på helspänn av rädsla mer, och det är han verkligen värd den lille kämpen.

Hoppas verkligen det blir mer av den glada varan framöver, känns som det är dags för det nu. Nu kan vi väl få lite mer av den positiva sidan av livet, eller???

En pinne, enorm skada, men Bus lever i alla fall......

Livet är skört, men Bus hade turen på sin sida idag.

Hon lever, det tackar jag så innerligt för.

En pinne höll på att ända hennes liv idag.
En sprudlande glad Bus, ett hopp och en grov pinne spetsade henne på vänster bog och gick ut vid vänster höftbens kant, tre timmars operation, sex drenage som ska se till att allt var och skit åker ut ur kroppen.
Massor av smärtstillande och vila, ska förhoppningsvis få min Bus på benen igen.
Jag är så glad att jag har min Bus kvar, men håller tummarna att inga komplikationer tillstöter.
Snälla, snälla låt det gå vägen.

Tungt, tyngre, tyngst...........

Vädret är kanonfint, sol, blå himmel och bara lättvindil. Snödropparna har kommit och sticker upp sina fina små blad genom snön som ligger kvar i rabatten, vårfåglarna kvittrar så öronen håller på att ramla av. Det börjar spritta av vårgrönska både här och där.

Men ändå, så är allt så tungt, har ingen lust till något. Märkligt borde ju vilja en hel massa nu, det borde spritta i kroppen av våryra, men inte.

Jag vill bara dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen. Vill inte nånting känns det som.
Har ingen aning om varför men det är så det känns just nu, men det lär gå över, nångång.

Tröööökigt är det i alla fall, å väldans less på mig själv blir jag, men, men det är bara att gilla läget eller nåt...

Det är mycket nu....

Har suttit och slösurfat en stund för att få knoppen att förhoppningsvis sänka tempot. Det går inte så bra måste jag erkänna. Tror att det beror på en rad faktorer.
Dels är det vår, då blir kroppen och knoppen alltid som tokig. Hjärnan lever sitt eget liv och skiter fullständigt i vad jag tycker.
Det är mycket med skolan också, sista terminen massor som ska göras klart och kraven har exploderat känns det som. Nu förväntas jag ska kunna alla termer, modeller och diagnoser. Handledningen är superbra, men också väldigt krävande så hjärnan är lätt överhettad när man kliver ut i från handledningen.
Föreläsningarna går numera i ett rasande tempo och alla förväntas vi prestera bra. Det är jobbigt att veta om att jag varje tillfälle bedöms, jämförs och skattas gentemot de andra, samtidigt vet jag ju varför och att det måste göras. För hur skulle de annars kunna mäta vad vi kan?
När det gäller arbetet så händer det en hel del där med. Väldigt givande men också ibland ganska psykiskt krävande. Jag lär mig enormt mycket som jag har användning av även senare i livet men just nu så tar det också en hel del energi.
Privat så är det massor av saker och projekt som jag vill antingen påbörja, arbeta vidare med eller avsluta för att kunna starta upp ännu fler projekt. Typisk vårmani med andra ord. Men det finns också projekt som värderas viktigare och det är ju att förhoppningsvis äntligen få en valpkull. Den här gången känns det som om jag har både hängslen, skärp och extra byxor på, måtte det bara gå vägen denna gång. Det är ju så mycket som kan banga....men hoppas gör jag så det nästan gör ont.

Samtidigt så har jag redan börjat få ågren över att skolan snart är slut, för vad ska jag fylla tiden med då? Förutom hundar, pyssel, vårmani och jobb? Tja, jag får försöka komma på något att fylla tomrummet med, den dagen den sorgen...eller nåt...

Tro det eller ej, men jag är kär.....

Jag har träffat världens mysigaste kille, han är lika knäpp som mig, han har barnasinnet kvar, han älskar å småbråka, han har mörkbruna snälla ögon och långt lockigt mörkbrunt hår. Han är bara så gooooooo.
Sa jag att han är utlänning? Om inte så har jag nämnt det nu, han är en äkta irländare och heter Healy.

Snacka om att det blev kärlek vid första ögonkastet, inte blev det sämre när han hurtigt kastade sig fram mot mig och gav mig världens puss på munnen. Chattis stod och gapade som fisken på torra land, nämen....gillar du Tina, sa hon sen och skrattade helt hysteriskt.
Det visade sig sedan att vanligtvis så springer Healy iväg när det kommer okända människor och hälsar på, och även om han efter ett tag närmar sig dem så håller han behörigt avstånd så de inte ska kunna pilla på honom.

Så naturligtvis var vi tvunga att se hur han skulle reagera om jag tog initiativet till att pilla och känna på honom, han stod lugn som en filbunke och viftade på svansen, för att efter en liten stund hoppa upp med frambenen och ge mig en blöt puss till.

Jag känner mig så speciell och utvald. Jag testade honom lite i lydnad oxå, han var som en dröm i kopplet, trots att han knappt haft ett på sig under sina två år på jorden, snacka om hund.

Hur var det nu...

de sjunger Nordman...livet är så mycket mer, mycket mer än du nånsin ser.........

Jag sitter och skriver på skoljobb, samtidigt som cd skivan snurrar och skallen värker.
Men orden "livet är så mycket mer, så mycket mer än du nånsin ser" vill inte släppa taget om hjärnbarken. För det är ju precis så det är, men det är så lätt att missa de små så betydelsefulla kornen för sin livskvalite bara för att jag väljer att ha så bråttom. Tänk vad massa skojiga, intressanta grejor jag missat bara för att....

Naturligtvis snurrar tankarna ännu mer när jag kommit så här långt, undrar vad det är jag missat, är det något jag kommer att sakna? eller är det sånt som jag aldrig kommer att bli varse? eller?

Ibland blir jag bara så trött på att ha den hjärna jag har, men jag vill inte vara utan den, för hur skulle livet vara då? Antagligen alldeles förträffligt tråkigt eller?

Nej, nu är det nog dags att sluta ordbajsa och göra något vettigt istället, men vad är vettigt då?

Livet är så mycket mer , mycket mer än du nånsin ser.....

Efter helgen.....

Har ju hört att en del kommer tillbaka från helgen med en "wiskey"röst, men inte trodde jag man kunde ha det efter en helgs arbete. Men det är precis vad som skett, jag svarade i telefonen nu på morgonkvisten och kände knappt igen min egen röst. Det var märkligt.

Har inte känningar av ont i hals eller så, utan det är bara rösten som knasat till sig så nu låter jag som en glad wiskeyalika :) Tror vad de säger på jobbet i kväll?!

Lekt litegrann....

Satte mig ner och lekte lite, M har ju tagit sina första steg och så här lycklig ser hon ut när hon är ute på upptäcksfärd.

Tjejernas nya favvoställe

Här kommer en bild på två trötta små töser som varit ute och skojat i all den snö som kommit. Naturligtvis så är det nya favvostället som måste användas, jag får plats om jag gör mig riktigt smal :)

Nu är friden över....

Nu kan jag inte längre krypa upp i soffan med en god bok och sitta där i godan ro och läsa. Systrarna Bus har kommit på vad som krävs för att ta sig upp, nämligen ett fint litet svanhopp. Så nu är det konkurrens om bästa soffplatsen.

Men vad gör väl det, de är ju så sockersöta :)

Jag har blivit smittad!!!

Jag har blivit smittad av en sjukdom, enligt rykten så är det svårt att bota den. Det positiva är att den inte smittar annat än vid direkt beröring av de olika ingående partiklarna.

Ingen fara jag mår prima och tycker bara det är sjysst att va smittad, jag har ofantligt kul.
Jag lider av scrapsjukan :) inte trodde jag attt jag skulle bli fast så snabbt, men det är ju gööööör skoj.
Så nu kan jag inte annat än officiellt erkänna att jag lider av två sjukdomar, hundsjuka och scrapsjuka.

ADHD Hjärna vad är det?

Nu har det gått drygt två dygn sedan jag fick mitt tentabesked.

Hjärnan har efter det gått på högvarv konstant. Det går inte att koppla bort tankeverksamheten som jag brukar, dvs jag kan inte sitta i min halvcoma som jag så väl behöver för att samla energi.

Jag kan inte problemlösa på vanligt sätt eftersom det blir ett fett ERROR i hjärnan så snart jag försöker komma på lösning på problemet.

Jag kan inte sova mer än en timme en och en halv innan jag vaknar och känner mig sprudlande pigg, kliver jag upp så känns det som om kroppen håller på att rasa i bitar efter 45 minuter, men när jag lägger mig så är jag likförbannat hel pigg.

Varför kan jag inte lära mig att slå på och av hjärnan när jag får dessa maniska glädje skov precis som jag kan göra när jag haft ett pressat schema och därefter känner att jag behöver totaltystnad, total noll input från andra?
Varför ska det vara så djäkla svårt att få hjärnan och begripa att den håller på att fixa extremt mycket hjärnmos?
Det värsta är att jag får så uruselt minne när hjärnan väljer att bli manisk, jag glömmer allt och då menar jag allt, korttidsminnet existerar inte vilket i sin tur leder till att jag får göra om varje enskild lite skit sak alltför många gånger innan jag får med mig allt jag behöver för det jag ska göra.

Är det detta man kan kalla ADHD hjärna eller är det bara normal mänsklig dårskap?!
Jag vet inte, nån som har en ledtråd?

En massa skoj

Idag kom paketet från Brunkullan, oj vad många häftiga papper jag köpt. Dessutom fanns en av stämplarna som jag beställt, så nu vill ju hjärnan å fingrarna direkt börja leka igen.

Men så kul ska vi inte ha det, nej, nu ska det jobbas och pluggas först. Sedan kanske det blir lite lek.

Pappershögen och stämpeln ligger å lockar i pysselhyllan, urk vad svårt det är att inte gå dit och börja pilla.

Men den som väntar på nåt kul....

Mera skräp

Haha, nu har jag pulat i mig en chokladkaka till, var ju så kul å göra det första alstret av skräpet så då hade jag ju en anledning till att äta upp även den andra fö att kunna leka lite mer :)

Vad skräp kan vara bra

Jag åt en alldeles ypperligt god chokladkaka, och av skräpet som blev kvar gjorde jag denna.

FAN vad jag är glad

Idag damp det ner ett stort tjockt kuvert i brevlådan.
Det var från skolan, jag tittade på det och tänkte - skit, nu får jag reda på att jag körde tentan. Jag öppnar inte kuvertet nu då är dagen förstörd.

Jag lade brevet på bänken i köket, tog en kopp kaffe men hela tiden gick ögonen till det stora vita kuvertet, tankarna malde och jag kunde bara inte släppa det. Till slut tog jag det i handen och rev upp det, försökte stålsätta mig så att jag inte skulle bli allt för besviken.

Överst ligger ett A4 med en massa datorskriven text, ögnar igenom men måste läsa en gång till. Det står ju inte med stora röda bokstäver UNDERKÄND. Läser sidan en gång till nu med mer fokus, och någonstans mitt i sidan står att läsa - Du är godkänd när viss komplettering kommit in.

Snacka om hjärnsläpp, jag är så glad att jag utövar nån slags krigsdans på mitt minimala köksgolv.

Det blev en underbar dag :) Tänk att jag klarade det fast jag åkte ner till Linköping med hög feber och inte hade en aning om vad fanken jag skrev på tentan.

Jag är bara så GLAD, fan vad jag kan!!!

Kram på er alla för att ni trodde på mig när jag inte gjorde det själv.

Alla hjärtans dag

Eftersom jag jobbar i helgen passar jag på nu att önska alla en

underbar happy valentin´s day

Hoppas ni får riktigt mycket goa kramar

En diamant jag inte äger men har

Idag fick jag mitt paket från Stämpelgården, oj vad skoj. Var tvungen och testa lite på en gång och det här blev mitt förstlingsverk med prylarna. Jag har haft helskoj en lång stund och nu går hjärnan på högvarv, den ena knasiga idéen efter den andra poppar upp, får väl se om det kan bli nåt mer.

Väntans tider

Sitter och väntar på paket från stämpelgården, dessutom väntar jag på bekräftelse från Brunkullan, tänk vad tiden upplevs gå sakta när man väntar på nåt kul.

Men den som väntar på något gott.....sägs det ju.

I övrigt så väntar jag också på tenta resultat, det har gått väldigt sakta för dem att rätta och jag börjar nu få lite nojja över att inte veta hur det gått.

Som om inte det vore nog så har min knasiga kropp kommit på att det nu går mot vår, och som alltid när den upptäcker det så kan den inte slappna av. Det börjar spritta i både kropp och knopp, hjärnan går på högvarv om alla kuliga saker som det är dags att börja stöka med, kroppen vill bara vara ute och röra på sig och upptäcka allt som händer i naturen.

Väntans tider är kul, men ack så jobbigt

Vem definierar LYCKA?

Har suttit och slösurfat lite, och naturligtvis så börjar hjärncellen fundera. Lycka vad är det? och vem definierar vad lycka är?. Ibland blir jag bara så trött på tidningarnas eviga tjat om vem som är lyckligast eller ej.

Kan man verkligen på ytan se om en människa är lycklig? Vad är det i så fall man ser det på? Eller kan det vara så att det massmedia många gånger definierar som lycka endast är en mask personen bär, för att andra förväntar sig det av henne/honom?

Jag är övertygad om att många av de "lyckliga" ansikten vi ser i tidningar och på TV inte är lycklig i om jag med det menar att personen känner sig uppskattad för den individ hon/han är, med alla sina fel och brister men även med de förtjänster hon/han har.

Jag tror att lycka för mig inte alldeles givet är lycka för någon annan. Lycka är subjektivt eftersom vi är individer och tycker, tänker och känner olika.

På väg tillbaks från Helvetet....

Ja, så känns det verkligen. För om helvetet finns så är det där jag varit de senaste sex dygnen. Det började som vilken måndag som helst, lite jobb, lite plugg och så vara matchaufför åt Z.
Så långt allt lugnt, matinköp påbörjades strax efter 15 och det var en diger lista som skulle checkas av, efter ungefär halva listan började jag känna en molande värk i fotlederna, tänkte inte så mycket på det men efter ytterligare en stund så började värken även i handlederna.
Skojade lite med Z att "märks man blivit gammal, får ont av lite vagndragande". Vi handlade klart och åkte och bar upp alla matvaror till lägenheten, tackade för dagen och begav mig hemåt.

När jag sitter i bilen på väg hem börjar huvudvärken komma, tänker flyktigt att fan va klen man börjar bli, ingen ork alls längre, börjar nog bli gammal ändå.
Parkerar och ska kliva ur, då kommer ett yrselanfall, går sakta hemåt och kommer precis innanför dörren när benen bara viker sig. Sitter i en hög och funderar lite lojt vad fan som hände, tittar på klockan och ser att den precis blivit 18,47. När jag ska resa mig upp snurrar allt och jag sätter mig igen, börjar ta av ytterkläderna och känner att jag är kokhet.

Här börjar resan i helvetet, eller så nära jag kan komma i min fantasi i alla fall. Tar mig till sängen och lägger min mobil bredvid, ser att klockan precis passerat 19, sen minns jag inget mer förrän tisdag förmiddag vid ca 11. Ringer M och talar om att jag blivit krasslig men åker ut å fodrar hundarna till lunch men inte är i skick att gå promenad med dem. M säger det är lugnt och säger sedan att jag ska se till å kurera mig så ja fixar med skolan på onsdagen så tar hon hundarna. Fixar hundarna på lunchen och åker sedan raka vägen hem igen, huvudet spränger och ögonen känns som om de ska åka ur skallen. Lägger mig på sängen och vaknar nästa gång 05,30 onsdag morgon, huvudvärk men ingen feber. Så det blir några alvedon och sedan iväg till Linköping.
Det går hyfsat på skolan, och resan hem funkar oxå bra, men sedan är alla batterier helt slut. Nu börjar dygn som är så surrealistiska så jag vet inte hur de bäst beskrivs.

För hur beskriver man på ett trovärdigt sätt att man lägger handen på en kroppsdel, känner att den är iskall men samtidigt inombords känner att man håller på att brinna upp, att man är så varm att man ser lågorna framför sig när man tittar rakt fram, hjärnan registrerar lågorna och försöker komma på en lösning samtidigt som kroppen blir paralyserad och inte vet hur den ska röra sig framåt. Handen jag lade på pannan signalerar samtidigt till hjärnan att jag håller på fryser ihjäl, jag är iskall, jag ser bilder på näthinnan av fruset kött, här någonstans orkar inte hjärnan vara med längre, vaknar mitt i natten liggandes på golvet i sovrummet.
Ytterkläderna har jag på mig, skorna lika så och jag fryser så jag skakar. Reser mig upp och tar av ytterkläder skor och annat tjafs, dricker ett glas varmt vatten och kryper ner i sängen med fleecekläder på somnar direkt.
Närmaste dygnen handlar mest om att sova, sova, konstiga surrealistiska hjärnspöken och ännu mera sova.

Idag är det lördag, första dagen som jag varit uppe mer än 15 min innan jag vart tvungen att lägga mig för att kroppen signalerat totalt utmattad. Första dagen jag ätit fast föda sedan måndagen, inte mycket men ändå. Jag är på väg tillbaka från helvetet, och det tackar jag hjärtligt för.

Tackar för besöket, men vill inte komma dit igen, nu vet jag hur det kan se ut och jag saknar det inte. Tja, för den som eventuellt behöver en hint....jag fick influensan...den djävligare varianten.

Namn på saker, vad struligt det kan vara

Sitter och försöker klura ut vad belysningen bak på bilen kan tänkas heta. Hittills så har jag testat med bakljus, bromsljus, bakbelysning, bromsbelysning, belysning bak men ingen träff på reservdelslistan på mekonomen eller biltema.
Verkar som om jag ska vara tvungen att kontakta verkstad för att få rätt benämning på skiten, så jag kan köpa ny vänsterbelysning så jag syns i mörkret och slipper ev. böter för att köra olagligt.

Urk vad störande.

Vad är att vara snäll?

Alltså, hur många definitioner på ordet snäll kan man komma på? Med risk för att verka helt puckad, så måste jag erkänna att jag fattar inte alltid vad andra personer menar när de uttrycker att jag inte är snäll.

För att det ska bli om möjligt något klarare behövs exempel.

• En person frågar mig om jag anser att den har gjort fel i en specifik situation. Jag svarar: Anser du att du gjort fel? Personen svarar, du är inte snäll när du gör så här, jag har ju sagt vad jag gjorde.
• En person kommer och säger: jag har gjort nåt dumt, det var ju inte bra, jag får sluta med sånt. Jag svarar: Ja, om det är så du upplever det så är det bäst att sluta upp att göra det. Personen svarar: Men, nu var du inte snäll, du ska ju säga att det inte va så farligt.
• En person uttrycker sig nedlåtande om en annan person. Jag säger: Det är inte ok att bete sig på det sätt du gör. Jag får till svar: Det var inte snällt sagt, jag skojade ju bara.
• En person kommer och undrar vad jag tycker om en speciell sak. Jag frågar: Vill du verkligen veta det? Personen svarar jakande. Då svarar jag vad jag tycker och personen tittar på mig med förtörnad blick och säger: Det var verkligen inte snällt sagt. Du hade kunnat säga att du inte ville svara på frågan istället.

Exempelraden kan göras hur lång som helst, men det hjälper inte mig att klura ut vad som menas med att vara snäll.

En sak vet jag dock och det är att om det innebär att inte stå upp för det jag tror på, inte säga till när jag anser någon gå över gränsen, inte vara ärlig i mitt svar, då vill inte jag vara snäll.

Då är jag hellre som jag är, med alla fel och brister.

Trött på......

Sitter och försöker komma ner i varv efter en helg på arbetet.
Tankarna börjar fara och flyga, precis så där de brukar göra när jag släpper efter på att ha hjärnkoll på allt.
Efter en kort stund börjar reflektionstankarna komma, och snart sitter jag och är trött på en hel massa saker. Eller det är egentligen fel uttryck, det är inte saker jag är trött på, det är beteenden.

• jag är trött på att användas som återförsäkringsmojäng
• jag är trött på att användas som uppslagsbok, för att någon ska slippa slå upp boken själv
• jag är trött på att användas som SLs turliste uppläsare för att någon inte orkar se efter själv
• jag är trött på att användas som slasktratt för ovidkommande kommentarer om grannar, bekanta osv
• jag är trött på att höra, vad skulle vi göra om vi inte hade dig

Men framför allt är jag trött på att jag tydligen inte lyckas förmedla detta till dem det berör.Jag upplever det som att jag klart och tydligt gång efter annan talar om att

• jag vägrar återförsäkra, eftersom det inte är funktionellt för den som vill ha återförsäkran.
• jag har varken tid eller lust att göra någon annans arbete. Gör det själv
• ska du ha reda på när tågen går, använd SLs hemsida
• jag är inte intresserad av att höra vad din granne gör för dumt. Behåll det för dig själv
• utan mig skulle ni ha någon annan som gjorde jobbet, det är funktion inte person som avgör

Men nej då, nästa dag är det samma visa igen. Jag undrar har alla vadd i öronen eller är det så att jag uttrycker mig på ett så luddigt sätt att de inte begriper att jag menar vad jag säger?

Det känns på något konstigt sätt som om jag vore totalt annorlunda mot för mina kollegor, ändå vet jag att så inte är fallet. Men vad är det då som gör det så enerverande?

Jag kommer inte på något svar så frågetecknet får avsluta denna lilla fundering, men jag vet att jag är trött på....

Tankar

Tänk vad tankar kan användas till mycket. De kan skrämma och ge olust, de kan lugna och trösta.

En tanke kan väcka oro, osäkerhet eller olust och den kan fungera som skrämmare eller triggers. Men en tanke kan ju även fungera som lugnare, återförsäkrare eller till och med som tröstare.

Vi kan inte bestämma vilken typ av tanke som skall fara genom vår hjärna i vindlande banor och med vindlande hastighet. Det vi kan göra är att lära oss vilken funktion våra tankar har för oss och vad vi kan göra för att styra in dem i den riktning vi önskar.

Men för att göra det måste vi tordas titta på våra tankar utan att värdera, negligera eller dömma dem. Vi måste tordas iaktta, vända å vrida på dem, låta dem utmana oss utan att rädas dem. Men framför allt måste vi inse att en tanke är en tanke och inget mer. En tanke är inte negativt eller positivt laddad förrän vi gör valet att se den antingen det som det ena eller det andra.

Skrämmande tankar har en gemensam nämnare och det är just att de ger obehag eller olust mer eller mindre per automatik. De är vad vi kan kalla för känslotankar, dvs vi känner något, och det gör att vi agerar på ett visst sätt.

Tröstande tankar har som gemensam nämnare att de istället ger ett lugn, de försäkrar, ger klarhet, tröstar eller ger visshet. Vi använder dem för att finna utvägar, hitta förklaringar, som motåtgärd för faran, övertygande bevis eller en utväg att lösa en situation. När vi använder tröstetankar känner vi ett välbefinnande i stunden det känns angenämnt.

Tyvärr så är det ju så att eftersom vi låter våra känslor styra väljer vi inte alltid det optimala beteendet i situationen, utan det som ger lindring snabbast. Det gör att vi ofta väljer "fel", sett utifrån ett långsiktigt perspektiv.

Om jag har en känsla av att det är otäckt att tala med männiksor jag inte känner, undviker jag den eller de situationer som gör att jag utsätts för just det. Det känns bra just då och obehagskänslan och ångesten minskar. Men sett över ett längre perspektiv så lär jag min hjärna att det är verkligen så otäckt och "farligt" att tala med okända som jag kände.

Det gör att för varje gång jag gör valet att inte utsätta mig för risken att vara tvungen att tala med okända så eskalerar obehaget inför tanken på att göra det, det i sin tur gör att obehaget inför tanken växer sig allt större och chansen att jag väljer att utsätta mig för okända minskar samtidigt som ångesten över att jag inte klarar av det ökar. På lång sikt så har jag omedvetet eller ej, skapat ett kanske oöverstigligt problem för mig själv.

På samma sätt påverkas vi av vad andra tycker och tänker om oss, eller hur vi själva uppfattar oss. En omgivning som alltid är kritisk till det jag gör eller säger planterar medvetet eller omedvetet ett litet frö av tvivel och självkritik. Om det vill sig illa så har det planterats ett så starkt frö att det under tiden utvecklas till ett "monster" för någon individ, ett monster som kanske förstör livskvalitet och därmed ett liv, eller i alla fall en del av ett liv.

Tänk vad tankens makt är stark, både på gott och på ont.

Varför är det så svårt?

Trots att jag läst hyllmeter med litteratur om kroppen och nu senaste åren knoppen så begriper jag fortfarande väldigt lite. Eller rättare sagt jag begriper nog en hel del men det hjälper inte mig i alla fall. Jag har plöjt litteratur om autismspektra, neuropsykiatriskforskning, med mera med mera. Jag har granskat mig själv och mina egenheter under lupp jag vet inte hur många miljoner gånger och lika fullt så skiter sig de enklaste saker.

Varför kan jag inte bara knappa in i skallen att nu gör du så här, så blir resultatet så här.PUNKT.

Så gör man det och saken är biff.
Men nej då, det skulle väl antagligen vara för enkelt eller nåt.

Istället sätter den enormt enerverande skivan i huvudet igång: men varför står det så? hur vet de det? Kan jag va riktigt säker på att det blir korrekt om jag gör så? Har jag inte missat nåt väsentligt? Måste jag verkligen göra på det viset, är det inte smartare och göra så här?

Till slut bestämmer jag mig för att göra så som det står i instruktionen till punkt och pricka tycker jag. Men sedan när det är dags för korrekturläsning så inte fan står det som jag trodde. Det fattas ord, meningar som ser ut som hej kom och hjälp mig, meningar som är tre fyra rader långa eller bara har tre ord i sig. Listan kan göras lång på konstigheter som garanterat dyker upp vid en korrekturläsning.

Å naturligtvis sätter hjärnan då igång å mal, varför är det så infernaliskt svårt att få till det på rätt sätt på en gång? Varför lär jag mig aldrig att jag inte kan tänka fortare än jag trycker ner tangenterna eftersom det obevekligen gör att jag kreerar halva meningar i bästa fall och tredjedels meningar i värsta.
Naturligtvis så måste ju detta faktum kontrolleras, så då börjar jag att lite lojt slå på nätet, ofta hittar jag nån intressant artikel eller så och så är fokus på något helt annat än vad det borde vara.

Man kan ju tycka att någon gång så ska man bli så van vid det att man inte reagerar, men tyvärr så är det ju inte så. Jag reagerar varje gång, och blir lika irriterad på mig själv varje gång det händer.

Jag får nog försöka lära mig att vissa saker kommer jag aldrig att kunna förändra med mig själv, hur gärna jag än vill. Sen om det är bra eller dåligt eller kanske bara mittemellan, det vete gudarna.

Braiga ord och uttryck

Att ett ord/uttryck är braigt betyder för mig att ordet eller uttrycket beskriver sin innebörd på ett oerhört kraftfullt och snillrikt sätt. De senaste dagarna har jag fått två nya till min samling.
Det är

Legitimerad knasboll: Att faktiskt ha papper på att man har en bokstavsdiagnos och vad man antar att omgivningen skall tänka om en.
Glömihåg: Apropå sånt som ena minuten finns i skallen och nästa inte, men poppar upp som gubben i lådan strax därefter igen.

En mycket äldre favvo som jag har och använder mig av ibland är
Ris i propellern: Apropå att bli så arg så man tror man ska krevera men det enda som händer är att det kommer en massa krummelurer ur munnen

Inte lätt med tekniska attribut

Ok, då har jag än en gång åtgärdat lite saker som glömdes bort vid uppstart av blogguslingen.
Jag hade inte en tanke på att tid, åtkomst för kommentarsskickande och liknande skulle vara tvunget att manuellt ställas in av mig. Men man lär så länge man lever heter det ju och jag hoppas nu att jag tänkt på att ställa in det som ställas in behöver. Annars hoppas jag att någon snäll själ meddelar fadäsen så jag kan bättra mig:)

Böcker böcker böcker

Sitter uppkrupen i soffan med ett antal böcker bredvid mig, en del på svenska en del på engelska och faktiskt en på norska. Gemensamt för dem alla är att de hör till kategorin facklitteratur, gemensamt är oxå att de alla är oerhört intressanta var och en på sitt sätt.

Så då blir frågan, varför är det så infernaliskt svårt att få in all den information som jag både vill få in och faktiskt oxå behöver få in. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att trycka in en massa nödvändig info och därefter åtminstone komma ihåg 75% av densamma, men nu verkar det totalt omöjligt. Jag läser, repeterar och lik förbannat så är det som om jag aldrig hört talas om det tidigare nästa gång jag öppnar boken eller ska använda mig av informationen när jag sitter å arbetar med min dokumentation.

Det är så förbaskat irriterande så jag tror jag ska gå upp i atomer. Tyvärr så vet jag att en anledning till att infon inte fastnar är just att jag blir irriterad och därmed stressad och det i sin tur leder till en blockering som gör det än mindre troligt att jag ska komma ihåg vad jag just läst.

Alltså borde det bara vara att konstatera detta och därefter sluta att bry sig i fenomenet och lugnt och stilla slå upp det jag behöver få vidimerat, men inte, hjärnuslingen vägrar att gå med på den dealen. Nej, den envisas med att gå på högvarv så den håller på att göra mig än knasigare.

Efter att ha lagt undan böcker ett tag och suttit å fnulat med annat så poppar plötsligt en tanke upp: - fan, det är ju så tydligt, fattar du inget längre, du har nåt gränsen för vad hjärnan pallar utan att komma in i bokstavskaoset. Ljushuvudet, du om nån borde väl för FN se vad som sker.

Lägger ifrån mig det jag pysslat med, och ser anledningen från en annan vinkel än på ett tag och, JA, det är tydligt. Jag har utan att tänka mig för kutat i hundratrettio med allt för många saker och trott att hjärnan ska palla. Men det gör den inte, det vet jag ju, varför gör jag då om samma sak gång efter annan?

Svaret är lika enkelt som felaktigt: Jag gör bara sånt jag tycker är kul och som jag brinner för. Alltså är det inte skadligt på nåt sätt, och sätter därmed inte sina spår genom tex: minnesluckor, koncentrationssvårigheter mm.

Haha, jag vet att jag har fel i ovanstående påstående men det är så det känns, just i stunden. Jag gör det jag gillar, jag njuter av tillvaron och vill bara göra mer för att det är så infernalist kul.
Vad jag tyvärr därmed glömmer, är att även jag min brutus är människa av kött och blod och därmed behöver tid för återhämtning, ack ja vad hjärnan kan spela en ett spratt, den som ska va så jävla smart.

Skyller på annorlunda kopplingsschema, det är ju trots allt det som gör mig till den jag är och ingen annan.

Nytt år nytt försök

Nytt år förpliktigar eller nåt.
Tanken med denna lilla blogg är att nångång emellanåt visa att jag fortfarande lever.
Tänker försöka att uppdatera med ganska jämna mellanrum, sedan om jag lyckas hålla mig till det är ju en annan femma.

För tillfället är det aningen förkylt typ, feber å allmänt hängig med aningens trilskandes mage. Men då har jag ju anledning å hålla mig inne med en god bok eller två, en massa text att läsa å kanske en anings pyssel att fixa med.