Det är mycket nu....

Har suttit och slösurfat en stund för att få knoppen att förhoppningsvis sänka tempot. Det går inte så bra måste jag erkänna. Tror att det beror på en rad faktorer.
Dels är det vår, då blir kroppen och knoppen alltid som tokig. Hjärnan lever sitt eget liv och skiter fullständigt i vad jag tycker.
Det är mycket med skolan också, sista terminen massor som ska göras klart och kraven har exploderat känns det som. Nu förväntas jag ska kunna alla termer, modeller och diagnoser. Handledningen är superbra, men också väldigt krävande så hjärnan är lätt överhettad när man kliver ut i från handledningen.
Föreläsningarna går numera i ett rasande tempo och alla förväntas vi prestera bra. Det är jobbigt att veta om att jag varje tillfälle bedöms, jämförs och skattas gentemot de andra, samtidigt vet jag ju varför och att det måste göras. För hur skulle de annars kunna mäta vad vi kan?
När det gäller arbetet så händer det en hel del där med. Väldigt givande men också ibland ganska psykiskt krävande. Jag lär mig enormt mycket som jag har användning av även senare i livet men just nu så tar det också en hel del energi.
Privat så är det massor av saker och projekt som jag vill antingen påbörja, arbeta vidare med eller avsluta för att kunna starta upp ännu fler projekt. Typisk vårmani med andra ord. Men det finns också projekt som värderas viktigare och det är ju att förhoppningsvis äntligen få en valpkull. Den här gången känns det som om jag har både hängslen, skärp och extra byxor på, måtte det bara gå vägen denna gång. Det är ju så mycket som kan banga....men hoppas gör jag så det nästan gör ont.

Samtidigt så har jag redan börjat få ågren över att skolan snart är slut, för vad ska jag fylla tiden med då? Förutom hundar, pyssel, vårmani och jobb? Tja, jag får försöka komma på något att fylla tomrummet med, den dagen den sorgen...eller nåt...