Vaknar, hör hur hundarna röjer runt, skakar på skallen för å få bort det sista sömndruckna. blickar ner mot golvet och ser två bruna monster röja runt som galningar och ha jätteskoj.
två av tre byråer har sina lådor utdragna, allt som varit i dem ligger nu utspritt över golvet, en del söndertuggat, en del bara ner geggat med dreggel och annat sönderdraget i nån form av dragkamp mor och son emellan.
Svär en ramsa tyst för mig själv, ner för stegen, plockar upp samtidigt som hundarna frenetiskt svassar runt benen och bedyrar sin oskuld och talar om vad skoj att matte har vaknat.
Blir det promenad och frukost nu???? Eller ska vi visa vad duktiga vi är och öppna lådorna? -Nej, just ja det var ju inte vi som gjort detta, bäst och lägga sig på golvet medan matte städar upp och se vad hon tycker vi ska göra sedan.
Mitt humör hade inte kunnat vara på lägre nivå än det nu är, trodde jag....tills jag öppnade köksdörren. Fan vet hur det gått till, eller vem av dem som öppnat dörren under natten men helt klart de har röjt i köket med.
Blir bara så trött, på med kopplen, ut i skogen och släpper hundarna så de får rusa av sig lite, tillbaka in och servera frukost, ut med hundar i hundgården och in för att städa upp.
En och en halv timme senare börjar det se någotsånär ut inne, både i kök och sovrum, men humöret har dalat ännu några grader och sitter och svär i min ensamhet så det osar. Försöker se det dråpligt skojiga i situationen men det går inte riktigt, inte ännu men det kommer väl.
Dags för en kopp java ,kanske lite yougert med choklad, då blir nog humöret lite bättre, hopps kan man ju alltid, eller?
