Varför är det så svårt?

Trots att jag läst hyllmeter med litteratur om kroppen och nu senaste åren knoppen så begriper jag fortfarande väldigt lite. Eller rättare sagt jag begriper nog en hel del men det hjälper inte mig i alla fall. Jag har plöjt litteratur om autismspektra, neuropsykiatriskforskning, med mera med mera. Jag har granskat mig själv och mina egenheter under lupp jag vet inte hur många miljoner gånger och lika fullt så skiter sig de enklaste saker.

Varför kan jag inte bara knappa in i skallen att nu gör du så här, så blir resultatet så här.PUNKT.

Så gör man det och saken är biff.
Men nej då, det skulle väl antagligen vara för enkelt eller nåt.

Istället sätter den enormt enerverande skivan i huvudet igång: men varför står det så? hur vet de det? Kan jag va riktigt säker på att det blir korrekt om jag gör så? Har jag inte missat nåt väsentligt? Måste jag verkligen göra på det viset, är det inte smartare och göra så här?

Till slut bestämmer jag mig för att göra så som det står i instruktionen till punkt och pricka tycker jag. Men sedan när det är dags för korrekturläsning så inte fan står det som jag trodde. Det fattas ord, meningar som ser ut som hej kom och hjälp mig, meningar som är tre fyra rader långa eller bara har tre ord i sig. Listan kan göras lång på konstigheter som garanterat dyker upp vid en korrekturläsning.

Å naturligtvis sätter hjärnan då igång å mal, varför är det så infernaliskt svårt att få till det på rätt sätt på en gång? Varför lär jag mig aldrig att jag inte kan tänka fortare än jag trycker ner tangenterna eftersom det obevekligen gör att jag kreerar halva meningar i bästa fall och tredjedels meningar i värsta.
Naturligtvis så måste ju detta faktum kontrolleras, så då börjar jag att lite lojt slå på nätet, ofta hittar jag nån intressant artikel eller så och så är fokus på något helt annat än vad det borde vara.

Man kan ju tycka att någon gång så ska man bli så van vid det att man inte reagerar, men tyvärr så är det ju inte så. Jag reagerar varje gång, och blir lika irriterad på mig själv varje gång det händer.

Jag får nog försöka lära mig att vissa saker kommer jag aldrig att kunna förändra med mig själv, hur gärna jag än vill. Sen om det är bra eller dåligt eller kanske bara mittemellan, det vete gudarna.