Tankarna börjar fara och flyga, precis så där de brukar göra när jag släpper efter på att ha hjärnkoll på allt.
Efter en kort stund börjar reflektionstankarna komma, och snart sitter jag och är trött på en hel massa saker. Eller det är egentligen fel uttryck, det är inte saker jag är trött på, det är beteenden.
- jag är trött på att användas som återförsäkringsmojäng
- jag är trött på att användas som uppslagsbok, för att någon ska slippa slå upp boken själv
- jag är trött på att användas som SLs turliste uppläsare för att någon inte orkar se efter själv
- jag är trött på att användas som slasktratt för ovidkommande kommentarer om grannar, bekanta osv
- jag är trött på att höra, vad skulle vi göra om vi inte hade dig
Men framför allt är jag trött på att jag tydligen inte lyckas förmedla detta till dem det berör.Jag upplever det som att jag klart och tydligt gång efter annan talar om att
- jag vägrar återförsäkra, eftersom det inte är funktionellt för den som vill ha återförsäkran.
- jag har varken tid eller lust att göra någon annans arbete. Gör det själv
- ska du ha reda på när tågen går, använd SLs hemsida
- jag är inte intresserad av att höra vad din granne gör för dumt. Behåll det för dig själv
- utan mig skulle ni ha någon annan som gjorde jobbet, det är funktion inte person som avgör
Men nej då, nästa dag är det samma visa igen. Jag undrar har alla vadd i öronen eller är det så att jag uttrycker mig på ett så luddigt sätt att de inte begriper att jag menar vad jag säger?
Det känns på något konstigt sätt som om jag vore totalt annorlunda mot för mina kollegor, ändå vet jag att så inte är fallet. Men vad är det då som gör det så enerverande?
Jag kommer inte på något svar så frågetecknet får avsluta denna lilla fundering, men jag vet att jag är trött på....
Lustigt, det här SL problemet. För mig tillhör det en mycket större grupp av problem, men det är det kanske tydligaste. Det jag inte förstår är hur den som frågar kommer till slutsatsen att det är mindre jobb för mig att göra det än det är för dom att göra det själv. Det är ju ingen speciellt svår uppgift och jag kan omöjligt tänka mig att frågeställaren inte bemästrat den precis lika bra som jag har, dessutom vet dom vilket svar dom söker. Så varför det ska vara enklare för mig att sluta med det jag håller på med, försöka förstå deras fråga, göra en skituppgift som dom kunnat göra lika snabbt själv för att sen försöka plocka upp mina tankar. Det begriper jag inte.
SvaraRaderaOch vidare begriper jag inte vartifrån dom får den förbannade idén att bete sig på det viset. Det måste ju finnas en förklaring, forskning, något! Jag är inte smart nog att finna ett svar, och tro mig jag letar.
Intressant, det där fenomenet verkligen. Men när det gäller vad som får individer att bete sig på det sättet så har jag sökt förklaring själv. Det gick till på följande sätt: Jag ställde helt frankt frågan: Vad är det som gör att du anser att jag är bättre lämpad att ta reda på svaret på din fråga än vad du är? Svaret kom blixtsnabbt: - jag tänkte att du vet nog!!
SvaraRaderaDet tror jag är ganska vanlig tankefälla som görs, någon har svaret så jag behöver inte leta upp det själv, enkalre att fråga.