Äh, va sjutton

här kommer mina misslyckade resultat av fotograferingen.
Första två bilderna är på mitt lilla spindelkort, översta utan blixt det andra med blixt.

Sen så har vi kort nummer två, ett kort som jag blev helnöjd med men det går inte å fota, fy bubblan va trist

Å så lilla skriv eller skissboken/blocket, ser ju inte heller klokt ut på kort men riktigt nöjd med den i verkligeheten.

Näää nu ........

Har suttit å fixat å trixat med en del av mina nya leksaker. Jag bara måste ju testa å se vad som går å göra, eller hur.

Fick till två väldigt enkla kort, men jag gillar dem skarpt. Plus ett litet block, blev inte så tokigt heller men har inte bestämt om det ska på nåt mer eller om det är klart....får ligga till sig en stund tror jag.

Så fick jag för mig å fota alstren, HA säger ja bara, det är stört omöjligt å få en vettig bild på dem. Antingen är de för ljusa eller så för mörka eller så bara en vit fläck......ghaaaaaaa vad arg jag blir.

I lektagen....

Haha, igår var jag och hämtade mina nya leksaker, å här är första testet. Det blev en anteckningsbok i storlek 14*11cm. Faktiskt ganska nöjd

Scorpan är död, länge leve scorpan, välkommen Winston

Idag 090909 dog Scorpan, nu ville han inte längre, jag startade och han rusade upp på 2500 motorvarv och det var det enda som gick att få, varken mer eller mindre. Det innebar att jag antingen körde 50 kilometer i timmen eller så använde jag bromsen och saktade ner till 30 där det var den hastighetsgränsen. Var ingen idé att försöka öka gasen, pellen var i botten.

Typiskt tänkte jag, i morgon ska jag köra till Strängnäs, därefter till Trosa på motorväg hur fan ska det gå? Desutom ska jag bo hos M å vara hundvakt och pendla till jobbet hela helgen, hahaha, det häringa blir najs eller nåt.

Problem existerar inte, bara möjligheter så sagt och gjort, dags att kolla vad som kan göras. Efter ett par timmars stök, knixande och trixande så står jag nu här och välkomnar Winston till familjen.
Han är yngre än Scorpan, han är större än scorpan men han drar mindre i bensin. Men han är lika mörkröd och fin i färgen som skorpan, räknar med att vi ska pola i alla fall minst tiotusen mil det bör räcka några år.

Så, det finns inga problem.......bara en massa möjligheter och gladast för det är nog jag.

Två års jubileum....eller va man nu ska kalla det

I söndags var det precis två år sean jag gjorde min njuroperation. Så någon tyckte väl det var dags att jag fick en ny utmaning, den kom med besked. Söndagmorgon kl är ca 03,00 jag vaknar å har ont i hela näsan, från pannan ända ut i nästippen, tänker lite lulligt att hur fan har jag sovit, försöker somna om men det går inte, kliver upp och är uppe en stund, tar en alvedon och efter en stund så avtar smärtan i näsan. Stapplar till sängen och lyckas somna om, vaknar med ett ryck 05,20 det dunkar å värker nåt fördjävligt i näsan och på höger sida om den, smärtan går ända ner i en tandspets och ända upp i pannan. Kliver upp, det snurrar till i skallen av all smärta, in i köket, slänger i mig två ipren och tänker att nu djävlar är nåt väldigt fel. Det går 45minuter , sitter å väntar frenetiskt att den djäkla smärtan må avta nån gång, måste ju ut med hundarna. Den avtar och jag går en skogsrunda med hundarna, de får frukost och sedan går jag in på toa, ser mig i spegeln men ser inte annorlunda ut bara ca fem gånger vitare i ansiktet, ögonen är rödsprängda och alldeles blanka, undrar om jag har feber, sen kommer jag på att jag proppat i mig ipren och inser att det inte är någon ide att kolla tempen. Hundarna har lagt sig tillrätta efter frukost, bestämmer mig för att krypa ner i sängen en stund, är så trött. Somnar vaknar tre timmar senare, nu är värken tillbaka med full styrka, tar tempen och inser att den är lite väl hög..38,9 hm, mer ipren sen en snabb koll var de har jour tandläkare i helgen, inser att det är på ett ställe jag blivit felbehandlad och bestämmer mig för att vänta till i morgon måndag, tur jag fyllt skåpet med värktabletter. Dagen går på nåt sätt, hundarna får sina prmenader, vi är ute ca 4 timmar totalt och jag är helt slut efter det, går upp en sväng på jobbet på kvällen för att få överlämnandet efter helgen, berättar läget för M och vi lägger en Bplan utifall att jag inte kan jobba på måndagen.

Måndag morgon, ringer frenetiskt till de tandläkare jag litar på, lyckas få en tid kl 10. Ut på långprommis med hundarna, kroppen fullproppad med ipren men ändå känns det som huvudet skall sprängas i en miljonbitar, undrar vad sjutton detta är, nånstans i bakhuvudet kommer tanken på att nu har kroppen brakat totalt, hur fan ska det nu bli? Skakar av mig olustkänslan, biter ihop och tänker att så djävligt kan det bara inte va, är nog jag som överreagerar av att det varit lite körigt en period.

Klockan 10.00 kliver jag in i tandläkarrummet, knappt fem minuter senare får jag domen, fulla skallen med var, varenda litet skrymsle där det finns plats är totalt fullsmetat med var från en inflammation i en tand. Enligt tandläkaren har den nog spridits under tre till fyra veckors tid .Sitter totalt tom i huvudet, medan tankarna försöker finna ut vad fan jag gjort som kan orsaka detta, då ploppar det till..jag blev ju skallad för fyra fem veckor sedan av en hund, mitt på munnen och en tand började blöda lött i tandköttskanten, men slutade fort och efter det så har jag inget känt, berättar detta å tandläkaren säger att där har vi kanske orsaken, roten till den tand jag pekar på är kluven och där har det blivit en stor varficka som sedan spridit sig åt alla håll den kunnat.

För att få stopp på inflammationen bestäms att jag ska dra ut tanden, får rejält med bedövning, men den tar inte, det är för inflammerat, så det blir antibiotika istället, plus smärtstillande plus bakteriedödande plus nåt annat skit som ska in i munnen och hjälpa till att häva det onda. Om en vecka ska ja tillbaka och ta nya prover, plus se om det går att ta bort den felande tanden.
Dt är en början, men sedan så återstår att se vad som går att fixa i munnen, risken finns att jag måste ut med alla tänderna, men det kan de inte se förräns jag gjort en skall röntgen som visar på densiteten av tandbenet och hur skadat det blivit av mediciner och varansamling, bara att bita ihop.

Det ordnar sig, på nåt sätt, men hur vet ingen idag. Tänker för mig själv...nåja, de finns de som råkar värre ut...life goes on....heaven in black, heaven in white, just nu så är det nog...heaven in black........för bilen dör en sakt död oxå.... ska det va så ska det va ordentligt...eller

Oktober, semestermånad, yeaha

Det har varit en ganska jobbig start efter min semester, så nu har jag bestämt att det är dags för mer semester. Har precis fått klartecken att jag kan vara ledig oktobermånad.
Exakt datum är inte spikat, ska kolla hur många dagar jag har kvar först, några dagar måste jag spara till eventuell valpning, men tror att jag ska kunna vara ledig i princip hela oktober och ändå ha ett par veckors semester att ta ut senare vid behov.

För att ha varit en person som inte sett vitsen med semester så måste jag erkänna att jag haft en hel massa detta år, det känns faktiskt riktigt skönt att va "normal". Kanske finns det hopp om kärringen ändå. Ett litet i alla fall.

Tänk om...

Såg rubriken på nättidningarna idag, det handlar om att det är rekordvinst på lotto i helgen, "bara" chans på 145 miljoner.... iof så är chansen tll vinst en på 336miljoner men drömmer är det nog många som gör.

Och det är ju just det rubriken handlar om, tänk om jag vann dessa miljoner, vad skulle jag göra då?

Jag vet vad jag skulle göra, och inte är det särskilt storstilat, så jag anses nog som en riktig tråkråtta. Men för mig personligen skulle det vara något oerhört att kunna förverkliga dessa ganska små alldagliga drömmar. Måste erkänna att det skulle va häftigt att veta att det fanns pengar på kontot om jag skulle få ett infall, men har även lärt mig att det går ganska bra ändå, bara man planerar.

Ja, ja, jag ska inte gå som katten kring het gröt, jag skulle göra följande:
* Betala av alla skulder
* köpa en bättre begagnad bil
* köpa några hektar mark och bygga en alldeles egen torparstuga precis så som jag vill ha den, med alldeles eget kennelannex.
*starta egen verksamhet, inom vad...det är en hemlis än så länge
* ge var och en som är betydelsefull för mig något riktigt personligt som varar över tid:)

Resten av pluringen skulle jag se till så den arbetar för mig på ett vettigt sätt.

Så sån tråkråtta är jag, och det trivs jag med:)

Bara en hake, för att vinna måste man spela och det gör inte jag!

Barnsligt skoj.....

Äntligen kände jag att jag hade en liten stund att sitta å titta på, kännapå å fundera över de fina papper som jag beställt från stellas, å vips så bara kom den där härliga bara måste testa feelingen.

Sagt och gjort snabbt som attan kom några tomma medicinburkar och ett tomt rör lakrizal fram, å se vad som bidde av detta. Jag hade skoj, vet att de ser barnsliga ut men det rör mig inte i ryggen, jag ska ha spindlar å fladdermöss i de mindre burkarna å den stora är redan till två tredjedelar fylld med mynt...

Ännu en helg utsliten

Tja, då har jag lyckats slita ut ännu en arbetshelg. Den har som alltid varit innehållsrik, jag har varit taxichaufför, flyttgubbe x2, hundinstruktör, kock, städtant, chef, terapeut, administratör och sopgubbe.

Inte alla som kan ståta med att ha så många yrken i ett och samma jobb.

Det har varit en sjuhelsikes intensiv helg och nu följer några dagar med intensivt personalarbete, det är planeringsdagar i dagarna två och då är det som omväxling en hel massa som måste diskuteras och komma till beslut om, undrar hur det kommer att gå. Ska dessutom hålla datakunskaps utbildning med personalen, undrar just om jag fixar det, den som lever får se.

När det gäller fritiden så har den varit rätt intensiv även den men nu tror jag att den kommer att bli lite lugnare....tron kan ju som ni säkert vet försätta berg så vi får väl se hur det går med ambitionerna.

Hej hopp så länge.