Jag är inne i en period av ibland väldig tdjupa existensiella frågor. Jag vänder och vrider på mitt varande och har förstått att det ibland tolkas av min omgivning som att jag mår dåligt.
Så är inte fallet, snarare tvärtom. Men på en nivå kan jag förstå att det kan tolkas så, eftersom jag vet att jag i vissa lägen kan ha väldigt "svarta" och tunga frågeställningar och kommer med ganska hårda eller negativa svar på mina frågor.
Jag kan bara konstatera att det är en stor och en väldigt viktig bit av min person, just detta att vara "svart". Jag trivs med det och tror inte att jag skulle kunna fungera så bra som jag gör om jag inte hade den biten av mig själv.
Samtidigt så respekterar jag att andra kan tycka att det är obehagligt och känns illavarslande, men som sagt det är en del av mig och jag har alltid haft det i mig och hoppas att jag alltid kommer att ha det. För det hjälper mig på vägen genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar