Om jag inte var jag......

vem vore jag då? och om jag nu är jag, vem är jag?

April, April

Nu har jag bott i huset precis ett år. Så nu är det dags att flytta vidare, sa upp huset igår. Så nu finns ingen återvändo ,det är bara och packa ner alla pryttlar. I "mitt" hus kommer det att flytta in en ny djurtokig individ, undrar just om det är nåt med huset.... Hjärnan arbetar för högtryck med att lista ut smarta lösningar och idéer om allt som jag ska göra på nya stället.....undrar vart det slutar. Den som lever får se.

GLÄDJE!!!!!!

Kroppen spritter, är alldeles varm inombords och har ett stort fånigt leende på läpparna plus att ögonen gnistrar. Äntligen kom beskedet vi väntat så länge på.......på torsdag, då kommer diamanterna hem. Det är ren och skär glädje...knoppen skenar, kroppen skenar och hjärnan fräser på i 190knyck, hur fasiken ska detta sluta....med en stor bamsekram så klart.

Vad vill jag?

Hur vet jag vad jag vill?egentligen?
Kroppen och knoppen är manisk, allt går på högvarv och mitt i kaoset är jag....var slutar det tro?!?

Bägaren har runnit över.....the devil inside wanna come out

Jag har försökt, fan vet att jag har försökt, men det gick inte längre.
Det gick inte att trycka in mer skit i bägaren, hur jag än försökte.
The devil inside wanna come out, and out it came.......
Konsekvens blir det nog, men vet inte vad, det lär visa sig vad tiden lider.
Bägaren kan återigen fyllas med lite mera skit, men det finns en gräns, och gränsen är inte långt borta.
Måtte jag inte inte släppa ut the devil inside, alltför snart igen. Då vet jag inte vad som sker.
Försöker tänja på gränserna, men vet ej hur mycket det går, börjar bli svårt att hålla emot.
Måtte helvetet snart va passerat.
Jag hoppas, fan vad jag hoppas.

???

Jag skriker men ingen hör.
Jag tar i så lungorna värker, men ingen hör.
Det spelar ingen roll vad jag gör, för ingen hör.

Jag är viktigast säger de, men ingen hör när jag skriker
Ingen ser, ingen hör, allt går sin gilla gång, men jag är viktigast, för det säger de.

Hur kan jag vara viktigast? om ingen ser, ingen hör, vad som sker?
Om ögonen som tittar på mig inget ser, fast jag så tydligt jag kan ger dem mitt budskap.
Om öronen som lyssnar på mig inget hör, fast jag skriker ut min vånda.
Hur kan jag då vara viktigast?

Om de som säger sig värna om mig, inget ser, inget hör, hur ska de då värna om mig??

Allt som är viktigt har de tagit ifrån mig, allt som ger trygghet får jag inte vara nära.

Men jag är viktigast ,för de säger de.

Jag förstår inte, jag försöker men jag förstår inte.
Varför? Varför?

Ska det aldrig ta slut....

Ibland undrar jag vad det egentligen är som påverkar hur saker och ting blir. Det verkar ibland som om någon sitter någonstans och bara väntar på att ladda på med mer djävulskap, bara för att se hur långt det går att pressa en individ innan denne antingen bryter ihop fullständigt eller bestämmer sig för att nu är det F..N nog och börjar djävlas tillbaka.

Det har nog varit mina livs längsta två veckor, de veckor som precis passerat. Det har helt klart varit veckor av väldigt skiftande karaktär och med innehåll som jag ibland önskat jag kunnat stoppa ner i halsen på väl utvalda individer. Men natuturligtvis har jag inte gjort det, hur skulle det se ut? hur skulle resultatet ha sett ut?
Inte så som jag önskat ialla fall, så då får jag vackert bita ihop och försöka vara den kallt smart beräknande istället. För igen ska de få, det med råge. Men jag väljer mina strider, jag ska vinna dem jag ger mig in i .

Måtte det bara snart va slut på detta vansinne, annars kanske bägaren rinner över för tidigt och det vore nog katastrof om jag känner mig själv rätt.