Böcker böcker böcker

Sitter uppkrupen i soffan med ett antal böcker bredvid mig, en del på svenska en del på engelska och faktiskt en på norska. Gemensamt för dem alla är att de hör till kategorin facklitteratur, gemensamt är oxå att de alla är oerhört intressanta var och en på sitt sätt.

Så då blir frågan, varför är det så infernaliskt svårt att få in all den information som jag både vill få in och faktiskt oxå behöver få in. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att trycka in en massa nödvändig info och därefter åtminstone komma ihåg 75% av densamma, men nu verkar det totalt omöjligt. Jag läser, repeterar och lik förbannat så är det som om jag aldrig hört talas om det tidigare nästa gång jag öppnar boken eller ska använda mig av informationen när jag sitter å arbetar med min dokumentation.

Det är så förbaskat irriterande så jag tror jag ska gå upp i atomer. Tyvärr så vet jag att en anledning till att infon inte fastnar är just att jag blir irriterad och därmed stressad och det i sin tur leder till en blockering som gör det än mindre troligt att jag ska komma ihåg vad jag just läst.

Alltså borde det bara vara att konstatera detta och därefter sluta att bry sig i fenomenet och lugnt och stilla slå upp det jag behöver få vidimerat, men inte, hjärnuslingen vägrar att gå med på den dealen. Nej, den envisas med att gå på högvarv så den håller på att göra mig än knasigare.

Efter att ha lagt undan böcker ett tag och suttit å fnulat med annat så poppar plötsligt en tanke upp: - fan, det är ju så tydligt, fattar du inget längre, du har nåt gränsen för vad hjärnan pallar utan att komma in i bokstavskaoset. Ljushuvudet, du om nån borde väl för FN se vad som sker.

Lägger ifrån mig det jag pysslat med, och ser anledningen från en annan vinkel än på ett tag och, JA, det är tydligt. Jag har utan att tänka mig för kutat i hundratrettio med allt för många saker och trott att hjärnan ska palla. Men det gör den inte, det vet jag ju, varför gör jag då om samma sak gång efter annan?

Svaret är lika enkelt som felaktigt: Jag gör bara sånt jag tycker är kul och som jag brinner för. Alltså är det inte skadligt på nåt sätt, och sätter därmed inte sina spår genom tex: minnesluckor, koncentrationssvårigheter mm.

Haha, jag vet att jag har fel i ovanstående påstående men det är så det känns, just i stunden. Jag gör det jag gillar, jag njuter av tillvaron och vill bara göra mer för att det är så infernalist kul.
Vad jag tyvärr därmed glömmer, är att även jag min brutus är människa av kött och blod och därmed behöver tid för återhämtning, ack ja vad hjärnan kan spela en ett spratt, den som ska va så jävla smart.

Skyller på annorlunda kopplingsschema, det är ju trots allt det som gör mig till den jag är och ingen annan.